Clydesdale

Clydesdale

Equus ferus caballus

Clydesdale är en hästras som ursprungligen kommer från Skottland. Mankhöjden är mellan 163 och 173 cm. De tillåtna färgerna är svartbrun, brun, svart, fux och i sällsynta fall brunskimmel. Den har ofta stora vita tecken på benen och i ansiktet.

Clydesdalen är en tung kallblodshäst som lämpar sig som drag- och gårdshäst.

Rasen kommer från Clydedalen i det skotska grevskapet Lanarkshire. Den grundades på importerade flamländska hästar på 1700-talet. Under 1800-talet ar clydesdalehästen mycket lik shirehästen. De två clydesdalesuppfödarna under denna tid, David Riddell och Lawrence Drew, ansåg att clydesdale och shire utgjorde varsin gren av en och samma ras. Men under 1870-talet gick raserna skilda vägar då clydesdale fick sin egen stambok publicerades år 1870 och shire sin året därefter. Shirehästen avlades för styrka och tyngd medan clydesdale för aktion.

Clydesdalehästen är känd bland annat på grund av sina fina rörelser och avelsföreningarna menar att rasen är "en praktfull häst med en pompös, kraftfull hållning och en hög rörelseaktion som ger den en enastående elegans bland draghästar. Även hovarna och benen är rasens bästa egenskap. De är sunda, tåliga och starka och på utställningar är det oftast hovarna som domarna kollar först. Den moderna Clydesdalehästen är lite mindre än de första exemplaren och har nu en klart fixerad standard. Genomsnittsmankhöjden på rasen är 167 cm men många exemplar kan överstiga höjden och vikten kan nå över ett ton. Benen ser ganska långa ut, vilket inte är karaktäristiskt hos kallblodshästar Benen har ett rikligt hovskägg som inte får vara för grovt.

Huvudet på Clydesdalen är lite tungt och grovt med en rak profil och vita tecken gillas mycket. De populäraste Clydesdalehästarna är de som har stora vita tecken på benen och på magen.

Frieser

Frieser 

Vetenskapligt namn: Equus Ferus. 

Mankhöjd: 150 - 170 cm. 

Frieser tillhör den varmblodiga hästtypen. 

Den har sitt ursprung från Nederländerna, där har den avlats fram över 2000 år. 

Denna rasen av häst är enbart svart till färgen. 

De kännetecken som den har är rasens kraftiga man och svans men tjock tagel som ofta vågar sig, och kraftiga hovskägg på benen. 

Dock är det något som är ovanligt för varmblodiga hästar. 

Friesern har avlats fram under 1800 talet till början på 1900 talet och används för jordbruk. 

Denna ras trivs i kalla klimat. 

Rasen är pigg med mycket framåtanda och är dessutom lättlärd vilket har gjort den väldigt populär som dressyrhäst och cirkushäst. Den är idag oerhört populär då de räknas som några av världens vackraste hästarna med kungligt status. Den har även fått en ny status som ridhäst och används ofta inom klassisk ridkonst, så kallad Barockridning. 

Fjording

Fjording

Vetenskapligt namn: Equus Ferus.

Mankhöjd: 135 - 154 cm. 

Fjordingen har sitt ursprung från Norge. Där kallades den även för Vestlandshest. Rasen har hittats så långt tillbaka i tiden som på vikingatiden.  

Numera finns den över hela Skandinavien. Fjordingen räknas som en av de mest populära hästraserna, även en av de vanligaste raserna i Sverige.

 

Fjordingen har avlats fram bland annat för ridning, körning och jordbruksarbete. Den tävlar framgångsrikt i hoppning, dressyr och körning och är väldigt allroundbetonad. Den passar utmärkt till distansritt, där de tävlar upp till 16 mil. 

Fjordhästen har den ursprungliga viltfärgen som kallas black. Tillsammans med den blacka färgen förekommer så kallade primitiva tecken. Dessa är bland annat ett mörkt mittparti i pannlugg, man och svans, mörk rand längs ryggen (ål), ibland även mörka tvärränder på underarmar, knän och hasar (zebratecken) och mörka tvärränder över manken (grepp). Vita tecken som tillexempel stjärn kan förekomma men är inte önskvärda.  

Fjordingens styrka och uthållighet är en tillgång vid turridning. Den har oftast ett väldigt bra temperament och passar med barn. 

Samojedhund

Samojedhund 

Vetenskapligt namn: Canis Lupus. 

Ålder: 12 - 14 år. 

Mankhöjd: Hane: 54-60 cm, Hona: 50-56 cm. 

Vikt: Hane: 20-32,5 kg, Hona: 17-25 kg. 

Samojedhunden har sitt ursprung från Ryssland. Till Finland kom de första samojedhundarna under början av 1890-talet och därefter kom de till Sverige. Rasen är en drag- och slädhund. Den transporterar last och människor, ofta i polarområden. Den har även används till renvallning och som vakthund. 

Rasens behov är att få rejält med motion och helst att få dra, att få möjligheten att leva ett socialt liv och ofta få vistas utomhus. 

Samojedhunden är dragintresserad, något viltintresserad, vallningsbeteende kan märkas, vänlig, pigg, alert, självsäker, lugn, vaktbenägen och har nära till skall. 

Vid inlärning bör man börja träna hunden tidigt, vara konsekvent, rättvis och kom ihåg att belöna hunden rejält. 

Pälsen är tjock, tät med kort, tät underull. Den är varmpälsad. Kom ihåg att borsta hunden regelbundet! 

Samojedhunden är en urhundstyp och har därmed mycket gemensamt med vargen, bland annat pälskonstruktionen och flock gemenskapen, som är viktig för den tillgivna samojedhunden. Ofta är hunden glad och lätt i lynnet mot främlingar. 

Passar definitivt inte som band- eller hundgårdshund, detta är en social hund.

Husse ALT. Matte bör vara mycket intresserad av aktiviteter utomhus och helst även av draghundssport. Man får inte vara väderkänslig. 

Schäfer

Schäfer

Vetenskapligt namn: Canis Lupus. 

Ålder: 9 - 13 år.

Mankhöjd: Hane: 60-65 cm, Hona: 55-60 cm.

Vikt: Hane: 30-40 kg, Hona: 22-32 kg. 

Tysk schäferhund, i dagligt tal schäfer, härstammar från Tyskland. Schäfern är den mest vanliga hundrasen i nästan alla världens länder. Rasen är vanligast som brukshund och sällskapshund, och ingår i gruppen vallhundar eftersom att den användes vanligtvis till vall för flera år sen. Dock kan man även använda rasen till vallning idag också.  

Schäferns behov är att få ordentligt med motion, mental stimulans och att få tillgång till att leva ett socialt liv.

Rasen är mycket vallningsintresserad, lojal, vaksam, alert, arbetsvillig, arbetssökande, modig och trofast.

Rekommenderas dock inte som valet av förstagångs hund. 

Vid inlärning bör man träna med mjuka metoder och varierande program, miljöträna från tidig ålder. Använd aldrig håra tag, de leder till minskad kontakt och hukande gång och rörelse = ingen glad hund.
Mycket positiva belöningar och rättvisa ger bra lydnad.

Tänk på att borsta schäfern regelbundet.

Schäfern är en utmärkt vallhund med vallarens perfekta kontaktsökande sinne, viket gjort schäfern till världens mest allroundhund.
Den används även som polishund, vakthund, min-sökare, brukshund m.m. Hunden behöver en fast hand utan hårdhet samt mycket mental och fysisk stimulans. Schäfern har dock en förmåga att mogna ganska sent.

Husse ALT. Matte bör vara en kunnig hundmänniska som är mycket aktiv med sin hund, eller en fårägare som vill prova en ''äkta gammal'' vallhund.

Border Collie

Border Collie

Canis lupus familiaris eller Canis lupus domesticus, tidigare även Canis familiaris

Border collie är en vallhund och kommer ursprungligen från Storbritannien, från gränsområdet mellan Englands och Skottland. Border collie är en av världens trettio populäraste hundraser och den anses vara världens smartaste hund.

Border collie har sedan århundraden funnits i gränstrakterna mellan England och Skottland, där den har varit en arbetshund. Rasen är troligen världens mest använda vallhund. Den är mycket kompetent och allsidig och används framför allt för vallning av får. Fram till de senaste decennierna har rasen avlats enbart med hänsyn till bruksegenskaperna. På senare år har en officiell rasstandard utformats och rasen bedöms numera också på utställning.

På grund av border collies vallinstinkt passar rasen inte att hålla enbart som sällskapshund, eftersom den behöver mycket motion och psykisk stimulans. Border collien är en lättlärd, lekfull och energetisk hund som vill och behöver arbeta för att trivas. En understimulerad border collie kan bli stressad och utveckla destruktiva beteenden, som till exempel överdriven fixering vid att valla. Det betyder att hunden kan försöka valla nästan allt som rör sig, inklusive människor.

Border collien är en rätt frisk hund. Sjukdomar och defekter som ändå förekommer är höftledsdysplasi (HD), CEA (ögonsjukdom), diabetes hos medelålders eller äldre tikar, osteochondros (bogskador) samt epilepsi.

Precis som alla andra hundar borde border collien få mat som innehåller kött. Som med andra hundar är det ganska lätt att se om hunden mår dåligt eller inte trivs. Den kan bli stressad, mindre lekfull, nedstämd eller till och med aggressiv när den inte mår så bra.

Eftersom rasen oftast brukar ha lång päls är det viktigt att borsta dem. Det är också viktigt att ta hand om deras klor, speciellt när dom spenderar mycket tid ute. Border collien har ett stort motionsbehov så långa promenader är essentiella. Man kan ha en border collie som ensamhund, dock kan det vara en bra idé att skaffa den en kompis på grund av att de blir lätt uttråkade. Border collie-hundar vill ha någonting att göra så det kan vara bra att till exempel träna agility med dem. Agility är en hundport där hunden skall springa en hinderbana och forcera hindren i rätt följd och på rätt sätt och som vid tävlingar skall genomföras i tid.

En av de olika lagar och bestämmelser som gäller för hållandet av hund är tillsynslagen. Den föreskriver att hundar ska hållas under sådan tillsyn och skötas på ett sådant sätt som med hänsyn till deras natur och övriga omständigheter behövs för att förebygga att de orsakar skador eller avsevärda olägenheter. Hundar ska vara id-märkta och Jordbruksverket för ett centralt register över landets hundägare.

welsh springer spaniel

Welsh springer spaniel eller canis lupus är en hundras som är en stötande hund (småviltsjakt) som kommer från Welsh från Storbritannien men som nu är vanligare som en sällskapshund.
När den rasen blev erkänd blev den snabbt homogen. Den blev erkänd 1902 och den rasen kom från en typ av vita och röda hundar som var vanliga i Wales.
Den kom till Sverige på 1960-talet och har inte så snabbt etablerat som en fin hund ras. Ungefär 350 welshare registeras varje år.
Denna ras är mycket sund och när det kommer till sjukdomar är det inte så farligt att ha en welshare.
Den gillar också att vara i centrum och är mångsidig. Den är vänlig mot naturen, lekfulla och är utmärkta familjehundar. Den behöver mycket motion och uppgifter att utföra.
Welsharen behöver mycket omsorg i pälsen och beroende på pälsväxten kan man göra första klippningen efter 6-8 månader beroende på pälsväxt och kvalitet. Det är viktigt att du inte börjar med att klippa pälsen första gången ensam så se till att du ber en expert om hjälp. Redan efter första veckan är det bäst att du vänjer den med att den ligger på ett bord. Så träna den ett ex antal gånger så att hunden bemästrar konsten.
Det finns många som ifrågasätter varför man ska trimma pälsen. Det är så vackert med hundens päls så jag kommer inte göra det.
Visst, kanske hundens päls är vacker med vad är snitsen med att ha sjuk hund. Anledningen till att man ska klippa pälsen är för att hunden ska hålla sig frisk.
En valp på åtta månader måste äta 4 gånger om dagen enligt den här tidsramen: 07:00, 12:00, 17:00 och 22:00. En welshare äter 1/12 dl mat om dagen. Fodret måste ligga i vatten några timmar så att det får svälla upp. Äter inte din hund upp, oroa dig inte. Släng maten och servera ny till nästa tid.    
Lämnas den ensam kommer den att börja skälla.

Rottweiler

Rottweiler

Vetenskapligt namn: Canis Lupus.

Ålder: 8 - 12 år. 

Mankhöjd: Hane: 61-68 cm, Hona: 56-63 cm. 

Vikt: Hane: ca 50 kg, Hona: ca 42 kg. 

Rottweilern härstammar från Tyskland och är en av de äldsta raserna. Rasen uppföddes av slaktarna enbart utifrån dess bruksegenskaper och ändamålsenlighet. Den utvecklades med tiden till vakt- och boskapshund. Den kunde även användas som draghund. 

Rottweilern behöver få regelbunden motion, även ett socialt liv och arbetsuppgifter som mentalt  stimulerar den. 

Den är en utmärkt vakthund, lojal, lugn, arbetsvillig, orädd.

Dock är rottweilern ingen hund för förstagångsägare. 

Pälsen är tjock och grov med tät underull. Tänk på att den bör borstas regelbundet. 

Rottweilern gillar i allmänhet barn. Den är en mycket arbetsglad och godmodig hund. Dock kan den bli otrevlig i fel händer. Man måste vara konsekvent. 

För att man som ägare ska klara av denna hund bör man vara hundkunnig och bruksintresserad. 

Det kan förekomma sjukdomar av olika slag. T.ex. höftledsdysplasi, och armbågsledsdysplasi. Det kan även förekomma ögonsjukdomar, oftast väljer många uppfödare därför att ögonlysa sina hundar.

Cornish Rex

Cornish Rex

Felis Catus

Kattrasen Cornish rex kom till genom en mutation som kommer ursprungligen från kattungar födda på 1950-talet i Cornwall. En av kattungarna, en hane som hette Kalibunker, hade en kort, lockigt och väldigt mjukt päls. Kalibunkers ägare parade honom med hans mamma och de fick två kattungar med krulligt päls. Hanen fick heta Poldhu och fick sedan en kattunge som var en hona och fick namnet Lamorna Cove. Lamorna Cove togs till Amerika och parades med en Siames, vilket gjorde att rasen fick långa svansar och störa öron.

Cornish rex-katter brukar anses som kattvärldens hundar på grund av deras beteende och personlighet. En Cornish rex är livlig, intelligent och nyfiken. Den är även väldigt social. Cornish rex passar bra för familjer med barn och andra husdjur, eftersom de har en jättevänligt temperament. De gillar sällskap och brukar behålla sin lekfulla personlighet även när de är äldre. Därför kan det vara bra att se till att de har en annan katt som de kan leka med, annars kan de bli uttråkade. Det är viktigt att se till att katten trivs i sin miljö, att den till exempel har en egen liggplats, möjlighet att klösa och ställen att gömma sig på.

Rasen passar bäst som innekatt eftersom den älskar värme och vill helst hålla sig hos sin ägare. Den finns även risk att det händer vissa olyckor; den kan till exempel göra sig illa, eller så kan någon bli lockad av deras ovanligt utseende och bestämma sig för att stjäla dem.

Det sägs ibland att Cornish rex är en allergivänlig kattras och att alla allergiker tål dessa katter. Det är dock bara en del av allergiker som gör det. Därför bör man först tillbringa lite tid med katten för att se hur man reagerar.

Precis som falbkatten, som troligtvis är alla tamkatters anfader, tycker Cornish rex om värme. Falbkatten brukar dock vilja vara ensam medan Cornish rex älskar sällskap. Cornish rex är även väldigt aktiva och de behöver stimulans för att få utlopp för sina naturliga behov. Några bra exempel kan vara leksaker och en annan katt de kan leka med. Cornish rex-katten älskar människor så det är viktigt att tillbringa mycket tid med dem.

Precis som andra katter behöver en Cornish rex få i sig tillräcklig, allsidig och välbalanserad näring. Det är viktigt att komma ihåg att katten inte mår bra om den väger för mycket eller är för mager. En Cornish rex passar bäst som en innekatt och som alla innekatter ska den ha fri tillgång till dricksvatten.

Precis som andra rexraser, är Cornishen känslig för sövningen innan operationen, och veterinären borde vara försiktigt när man sover katten.

Eftersom rasen alltid beskrivs som väldigt lekfull och aktiv borde det oftast vara rätt lätt att märka att katten är sjuk eller inte trivs. En sjuk katt brukar inte visa att den mår dåligt men däremot kan man se att den blir mindre aktiv. Då är det bäst att låta veterinären undersöka det ifall det blir något allvarlig.

Perserkatt

Perser (katt)

Vetenskapligt namn: Felis catus 

• Perserkatter är ganska lugna av sig. De är väldigt snälla och har ett hyfsat jämnt temperament. Men de är samtidigt väldigt sällskapliga och keliga. 
• Perser är en av våra äldsta kattraser. Man importera perser till Europa från Iran redan på 1600-talat. 
• Perserkatterna kallade länge för Angora, men 1955 skedde ett namnbyte. 
• Dagens perser härstammar från England och framförallt USA. 
• Perser finns i 300 färgvarianter. 
• Perser katten är tystlåten. Men den är även pigg och glad, men mer stillsam än de flesta andra kattraser.  

(Perser katt) 

- 

(Här är en bild på min katt som jag hade förut. Dock är hon en norsk skogskatt.) 

Norsk skogskatt. Vetenskapligt namn: Felis catus. 
Den norska skogskatten kommer från början från Norge på 1900-talet. Från början kallades det för huskatter men på 1930-talet började kallas för skogskatter när en liten grupp skogskatter förevisades i Tyskland. Dock tog det stopp på kattutställningsindustrin för norska skogakatter när andra världskriget bröt ut. Rasen var bortglömd fram till 1970-talet. Nu är katten populär, föds upp i flera länder mest noterat USA. Den är ganska populär i Sverige och har möjligen en störrre fanbase i Sverige än i Norge. FIFe var den första internationella sammanslutningen som accepterade den här sorten. Nu har alla internationella förbund accepterat den här rasen.
Kroppen är långsträckt och kraftfull. Då när man ser en norsk skogskatt får man ett uttryck av stadighet. Smidigt är den. Bakbenen är något högre än frambenen. Det man först kan märka när man ser en norsk skogskatt är att svansen är yvigare än det flesta katter vilket att bara den övre delen av svanstippen kan röra på sig. Svansen ska vara så lång så att den når till skulderbladen och även till nacken. Det är kriterier enligt utställningsdomarna.   
  

Marsvin

Marsvin

Vetenskapligt namn: Cavia porcellus

(Namnet Marsvin kommer från tyska Meerschweinchen som betyder ''liten havsgris''. Namnet har förklarats med att de första djuren som importerades till Europa kom med skepp över haven och lät som små grisar.) 

Ålder: vanligtvis mellan 4-7 år. 

Vuxna vikt: drygt ett kilo. 

Ursprung: härstammar från Anderna i Sydamerika. 

- Betydelse för människan - 

Marsvin spelar en viktig roll indiankulturer. Där de används främst som föda, men också inom traditionell medicin och religiösa ceremonier. Spanska, nederländska och engelska köpmän tog med sig marsvin till Europa under 1500-talet. Där blev de snabbt populära bland överklassen och kungahusen. Redan på 1700-talet började man i Europa att använda marsvin som (utöver husdjur), laboratoriedjur. De används idag bland annat i allergitester. Dock har marsvin aldrig haft någon betydelse som köttdjur i Europa. 

- Artens naturliga miljö - 

De vilda marsvins arterna lever i öppna områden med låg växtlighet, där de kan gömma sig. De är flockdjur, så de trivs bäst när det är flera marsvin runt omkring. 

- Foder - 

Hö är viktigt eftersom att Marsvin slipar ner tänderna med det och det är även viktigt för deras matsmältning. Födan bör bestå av 80 % hö och i övrigt av grönsaker och ev kraftfoder. De behöver C-vitaminrika grönsaker dagligen för att inte drabbas av bristsjukdomar som skörbjugg och förlamning i bakbenen. 

Marsvin äter även sin avföring, blindtarmsinnehållet, för att få i sig de näringsämnen som tillverkas i blindtarmen. Det vill säga att marsvinet är koprofag (avföringsätare). 

Ett för högt intag av salter ökar risken för urinstenar och njurproblem.  

- Sjukdomar och hälsoproblem och hur de kan förebyggas - 

Marsvin är ganska infektionskänsliga. Bakterieinfektioner är vanliga men även virus-, parasit-, och svampsjukdomar kan drabba marsvin. 

Bakterieinfektioner kan förebyggas på många sätt. Det är viktigt att se till att miljön hålls ren samt att via rätt utfordring och skötsel hålla marsvinets immunförsvar i topp. Det är också viktigt att se upp med såriga fötter och smutsigt underlag. Toa-hörnan  ska städas varje dag. Stark urinlukt skadar slemhinnan i näshålan och luftvägsinfektioner får lättare fäste. En annan viktig faktor är stress. Marsvin blir mycket lätt stressade av en otrygg miljö, överbeläggning, en för intensiv hantering eller av transporter. Stress påverkar immunförsvaret negativt och kan snabbt ge en ökad känslighet hos marsvinet. 

- Tecken på välmående och tecken på vantrivsel - 

Parningsdans ''Rumba'' -  När marsvinshanen uppvaktar en hona gör han det genom att cirkulera runt henne långsamt, vickande på rumpan samtidigt som han kurrar för henne. 

Sträcker på sig och gäspar -  Ett marsvin som sträcker på sig och ibland också gäspar samtidigt är ett tecken på att marsvinet mår bra och känner sig trygg. 

Lufthopp - Ett marsvin som mår bra och är på gott humör kan göra roliga hopp. Ofta kan de hoppa rakt upp och rotera 180 grader innan den landar igen. Ofta är det yngre marsvin som gör detta. 

Tokrusar i cirklar - Om man släpper ut marsvin så de får springa fritt på golvet kan de börja tokrusa runt i cirklar. De ser helt galna ut och springer bara runt och runt tills de tröttnar. Detta betyder att marsvinet mår jättebra, den är så glad att den har fått komma ut och vill springa av sig all överskottsenergi. 

Boxning med nosarna - Ett sätt att kommunicera med varandra kan vara genom att boxas med nosarna. Ofta är det unga hannar som tuffar till sig och boxas lite med varandra. 

Tramp - Marsvin som har låg rang i flocken kan om de känner sig hotade börja trampa med bakbenen och frambenen är stilla. 

Slicka någon annans öra - Ibland kan man se att ett marsvin slickar ett annat marsvins öra. Detta gör den i ett försök att säga att den vill vara vän med det marsvin som den slickar på, ungefär som ett bevis på vilken bra vänskap de skulle få ihop. 

Resa ragg - När ett marsvin reser ragg, antingen över hela kroppen eller i nacken är det för att imponera. Att visa testiklarna för någon annan brukar vara ett hot-beteende, men kan även vara ett frieri. 

Nos-kontakt - För att kontrollera flocktillhörigheten sniffar marsvin sin nos mot någon annans nos. 

Förstelning - Marsvin är ett flockdjur, d.v.s. de flyr heller vid fara än går till attack. Men innan de flyr iväg så blir de förstelnade som en staty när de observerar och lyssnar var det är för fara på gång. De tror nog att de är osynliga om de inte rör sig en millimeter! 

Hamster

Hamstern som också heter Cricetinae på latin är en gnagare. Hamstern är uppdelad i sju släkten med 18 arter. Det finna vissa människor som sorterar dessa gnagare bland sorkarna. Några av dessa arter är populära husdjur i stora delar av världen. En hamster har en grov och tjock kropp. Benen är korta. Svansen är mycket liten. Den har också stora framtänder. Det finns också 3 stora kindtänder i varje kindpåse. Dem lever oftast i tempererade åkerfält i Europa och Asien. Djupa hålor är grävda av dem och det är där dem lever i cirka 2-4 år. Viktigt för dig som vill ha en hamster är att den ska ha blandad, varierad kost. Det kan vara svårt att sätta ihop den kosten som en hamster vill ha. Rekommendationen är att skaffa pellets. Gör inte en gnagarblandning. Det ska vara pellets. För att ha lite variation på maten kan man ha både grönsaker och frukt. Man kan också ge sin hamster små mängder pasta, ris, magert kött och lite nyttigt från våra tallrikar. Något man kan tänka på är att man inte sin hamster något som inte är för fett, sött eller salt. Det flesta hamster arter trivs bäst med att leva tillsammans. Att ha dem i en grupp kan vara farligt. Det kan bita ihjäl varandra. Det finns bara några få hamstrar som kan leva tillsammans t.ex. den ryska vintervitan. En viktig detalj till att hamstern ska överleva är att buren ska vara stor. För bäst rörelse hos en hamster ska ha ett springhjul, hyllor, stegar och rör. Buren ska också vara hamstersäker så att inte hamstern fastnar eller slår sig. Ha också en bajs-och-kiss-hörna för hamstern att 1:a eller 2:a. Man kan också fylla bajs-och-kiss-hörnan med luftigt eller mjukt material som hamstern kan gräva i. De flesta hamstrar vill springa ut så ett hjul kan vara något att tänka på. Men se till att hjulet inte är för stort. Se till att inte ge hamstern för hårt bo-material och det ska inte tråda sig. Toapapper ett alternativ. Det finns guldhamster, kinesisk dvärghamster och rysk vintervit dvärghamster. En hamster blir ungefär 2-3 år gammal. En hamster visar inte sig sjuk. För att den är liten vill den inte visa sig svag och därför kan man inte se det direkt. Men om det går sämre, går i ner vikt, sover mer, luktat illa eller har kladdiga ögon ska man göra något. Hamstrar kan få snuva, lunginflammation, diaree, hudparasiter och flera olika hormonhudsjukdomar. Att det skadar kindpåsarna är vanligt. Också att det skadar tänderna eller något ben. Hamstern fyller sina kinder med mat för att med sig till senare. Det är dess matsäck. Det finns också minimimått för hur stor buren ska vara för t.ex. en guldhamster. Den minsta tillåtna ytan är: 0.09 kvadratmeter. Minst yta för en grupp djur är 0.045 kvadratmeter. Minsta mått på kortaste sidan: 0.2 meter. Burens minsta höjd ska vara 0.2 meter. Hamstrar och likaså andra gnagares tänder växer under hela sina liv. Därför rekommenderas det att hamster har ätbara grejer i buren som grenar ,bark eller rötter. 

Tamråttor

Tamråttor

Rattus norvegicus domestica

    Betydelse för människan

Tamråttans och människans historia började på 1700- och 1800-talet, när råttfångarna sålde råttorna som offer i råtthetsning. Det var en blodsport där man stängde in råttor i en instängning tillsammans med en hund och den hund som dödar råttorna på den kortaste tiden blev vinnaren. Många människor kom och tittade på och man slog vad om vilken hund som vinner. Vissa råttfångare som hittade råttor som hade en finare färg bestämde sig för att ha dem som sällskapsdjur. Dessa råttor reproducerade och såldes sedan som husdjur. Mary Douglas väckte intresse för råttor som en hobby när hon bad om tillåtelse att ställa ut sina tamråttor i en utställning för möss. Hon fick tillåtelse att göra det och en av hennes råttor vann "Best in Show". Det gjorde att många människor började intressera sig för råttor.


    Artens naturliga miljö

Den vilda formen av tamråttan är vandringsråttan eller brunråttan. Brunråttan är vanlig i många olika delar av världen och härstammar från Centralasien. Brunråttor har spritt sig till alla kontinenter förutom Antarktis. Man vet inte så mycket om de vilda råttornas socialt beteende. Man vet dock att de lever i samhällen och de större råttsamhällen indelas i klaner som försvarar sig mot andra klaner och inkräktare. Inom klanen råder en rangordning och alla råttor har sin plats.


    Hälsa och sjukdomar

Det brukar vara ganska lätt att veta när en råtta är sjuk. En råtta som mår bra är aktiv, äter bra, vill leka med andra råttor och är intresserad av sin omgivning. När man märker att råttan inte gör vissa av dessa saker kan det betyda att den inte trivs.
En av de vanligaste problem hos råttor är luftvägssjukdomar. Om råttan nyser och låter mycket när den andas kan det betyda att den är förkyld eller stressad. Då är det viktigt att ha den i en varm plats och ge den mycket vatten och mat. Om symptom inte är borta inom några dagar borde man ta råttan till veterinären.
Det är även jättevanligt att råttor i alla åldrar råkar ut för tumörer som sitter i huden. Alla såna tumörer behöver dock inte vara cancertumörer. Om man kan känna att den sitter löst i huden och att man kan flytta på den lite med fingrarna är det oftast ofarligt. Ibland kan varfyllda knölar uppstå efter ett bett och helt ofarliga fettknölar kan uppstå spontant. Om knölen är varfylld kan man invänta att den spricker eller så kan man tömma den själv.


    Beteende och behov

Eftersom råttor är sociala flockdjur så måste man alltid ha minst två råttor. Även om man tror att man har mycket tid för att leka och ta hand om en råtta, kommer den fortfarande att behöva en vän den kan leka med medan man sover och när man är på jobbet eller på skolan. Ensamma råttor blir oftast aggressiva, deprimerade och uttråkade. Enligt lagen får råttor aldrig hållas ensamma.
Råttor är väldigt aktiva och smarta och det är viktigt att de har många olika leksaker de kan leka med så att de inte blir uttråkade. De tycker om att leta efter mat så det kan vara roligt för dem att gömma maten på olika ställen i deras bur. Då får de leka och även få utlopp för sitt naturligt beteende. Ett annat exempel på hur råttor kan få utlopp för sitt naturligt beteende är att ge dem tillgång till olika slags bomaterial, som till exempel tyg eller små bitar av kartong som de kan använda till boet.
Eftersom råttor är så aktiva är det bra att tänka på en stor bur de kan springa runt i. Enligt lagen ska en bur för en råtta vara minst 60 x 30 cm. Det är rekommenderat att skaffa en bur på minst 80 x 50 cm. Dessutom är det bra att buren har flera våningar eftersom råttor gillar att klättra och röra på sig.
Råttor borde inte ha spån eller strö i buren, för att de brukar oftast damma och vissa kan även vara farliga för råttan. Istället är det bra att använda små mjuka mattor eller handdukar.
Råttor behöver också få springa fritt och ha kontakt med en människa minst en timme om dagen.


    Foder

De flesta slag av råttmat som man kan hitta i djuraffären brukar faktiskt inte vara så bra för råttor. De innehåller för mycket onödiga frön och nötter som gör att råttan kan bli överviktig. Då är det bra att göra en egen blandning av frön, torkad frukt och andra saker som är bra för en råtta. För att variera kosten borde råttorna också få komplement till torrfodret. Man kan ge små mängder av frukt och grönsaker några dagar i veckan. Råttor är allätare vilket betyder att då och då kan de få lite kött eller ägg. Man kan även ge dem lite matrester ibland så att de får en varierad kost. Råttor är gnagare vilket innebar att deras tänder växer hela livet. Därför måste de ha tillgång till något de kan gnaga på. Ett bra lösning på det är att ha ett kalkblock och ett saltblock, eftersom då får de även i sig viktiga mineraler.

DjurMagazinet Fredag 5/12

I fredags var vi på djurmagazinet  i Rotebro och fick en guidning. Vi fick resa på mycket fakta om fåglar och andra små sällskapsdjur. 

Några små punkter som togs upp: 

• Papegojor kan förstå vad man säger. 
• Man kan ha kanin och marsvin i samma bur utan att det blir bråk eller andra konstigheter. 
• Kaniner kan vara ensamma men det kan inte marsvin. 
• Dem som jobbar på Djurmagazinet räddar fåglar som vanskötts eller hålls i för små burar. 
• Fåglarna väjer själv sin partner.

http://www.djurmagazinet.se/start/