Sällskapsdjursbloggen: mars 2015

onsdag 18 mars 2015

Norsk skogskatt. Vetenskapligt namn: Felis catus.
Den norska skogskatten kommer från början från Norge på 1900-talet. Från början kallades det för huskatter men på 1930-talet började kallas för skogskatter när en liten grupp skogskatter förevisades i Tyskland. Dock tog det stopp på kattutställningsindustrin för norska skogakatter när andra världskriget bröt ut. Rasen var bortglömd fram till 1970-talet. Nu är katten populär, föds upp i flera länder mest noterat USA. Den är ganska populär i Sverige och har möjligen en störrre fanbase i Sverige än i Norge. FIFe var den första internationella sammanslutningen som accepterade den här sorten. Nu har alla internationella förbund accepterat den här rasen.
Kroppen är långsträckt och kraftfull. Då när man ser en norsk skogskatt får man ett uttryck av stadighet. Smidigt är den. Bakbenen är något högre än frambenen. Det man först kan märka när man ser en norsk skogskatt är att svansen är yvigare än det flesta katter vilket att bara den övre delen av svanstippen kan röra på sig. Svansen ska vara så lång så att den når till skulderbladen och även till nacken. Det är kriterier enligt utställningsdomarna.

onsdag 4 mars 2015

Marsvin

Vetenskapligt namn: Cavia porcellus

(Namnet Marsvin kommer från tyska Meerschweinchen som betyder ''liten havsgris''. Namnet har förklarats med att de första djuren som importerades till Europa kom med skepp över haven och lät som små grisar.)

Ålder: vanligtvis mellan 4-7 år.

Vuxna vikt: drygt ett kilo.

Ursprung: härstammar från Anderna i Sydamerika.

- Betydelse för människan -

Marsvin spelar en viktig roll indiankulturer. Där de används främst som föda, men också inom traditionell medicin och religiösa ceremonier. Spanska, nederländska och engelska köpmän tog med sig marsvin till Europa under 1500-talet. Där blev de snabbt populära bland överklassen och kungahusen. Redan på 1700-talet började man i Europa att använda marsvin som (utöver husdjur), laboratoriedjur. De används idag bland annat i allergitester. Dock har marsvin aldrig haft någon betydelse som köttdjur i Europa.

- Artens naturliga miljö -

De vilda marsvins arterna lever i öppna områden med låg växtlighet, där de kan gömma sig. De är flockdjur, så de trivs bäst när det är flera marsvin runt omkring.

- Foder -

Hö är viktigt eftersom att Marsvin slipar ner tänderna med det och det är även viktigt för deras matsmältning. Födan bör bestå av 80 % hö och i övrigt av grönsaker och ev kraftfoder. De behöver C-vitaminrika grönsaker dagligen för att inte drabbas av bristsjukdomar som skörbjugg och förlamning i bakbenen.

Marsvin äter även sin avföring, blindtarmsinnehållet, för att få i sig de näringsämnen som tillverkas i blindtarmen. Det vill säga att marsvinet är koprofag (avföringsätare).

Ett för högt intag av salter ökar risken för urinstenar och njurproblem.

- Sjukdomar och hälsoproblem och hur de kan förebyggas -

Marsvin är ganska infektionskänsliga. Bakterieinfektioner är vanliga men även virus-, parasit-, och svampsjukdomar kan drabba marsvin.

Bakterieinfektioner kan förebyggas på många sätt. Det är viktigt att se till att miljön hålls ren samt att via rätt utfordring och skötsel hålla marsvinets immunförsvar i topp. Det är också viktigt att se upp med såriga fötter och smutsigt underlag. Toa-hörnan ska städas varje dag. Stark urinlukt skadar slemhinnan i näshålan och luftvägsinfektioner får lättare fäste. En annan viktig faktor är stress. Marsvin blir mycket lätt stressade av en otrygg miljö, överbeläggning, en för intensiv hantering eller av transporter. Stress påverkar immunförsvaret negativt och kan snabbt ge en ökad känslighet hos marsvinet.

- Tecken på välmående och tecken på vantrivsel -

Parningsdans ''Rumba'' - När marsvinshanen uppvaktar en hona gör han det genom att cirkulera runt henne långsamt, vickande på rumpan samtidigt som han kurrar för henne.

Sträcker på sig och gäspar - Ett marsvin som sträcker på sig och ibland också gäspar samtidigt är ett tecken på att marsvinet mår bra och känner sig trygg.

Lufthopp - Ett marsvin som mår bra och är på gott humör kan göra roliga hopp. Ofta kan de hoppa rakt upp och rotera 180 grader innan den landar igen. Ofta är det yngre marsvin som gör detta.

Tokrusar i cirklar - Om man släpper ut marsvin så de får springa fritt på golvet kan de börja tokrusa runt i cirklar. De ser helt galna ut och springer bara runt och runt tills de tröttnar. Detta betyder att marsvinet mår jättebra, den är så glad att den har fått komma ut och vill springa av sig all överskottsenergi.

Boxning med nosarna - Ett sätt att kommunicera med varandra kan vara genom att boxas med nosarna. Ofta är det unga hannar som tuffar till sig och boxas lite med varandra.

Tramp - Marsvin som har låg rang i flocken kan om de känner sig hotade börja trampa med bakbenen och frambenen är stilla.

Slicka någon annans öra - Ibland kan man se att ett marsvin slickar ett annat marsvins öra. Detta gör den i ett försök att säga att den vill vara vän med det marsvin som den slickar på, ungefär som ett bevis på vilken bra vänskap de skulle få ihop.

Resa ragg - När ett marsvin reser ragg, antingen över hela kroppen eller i nacken är det för att imponera. Att visa testiklarna för någon annan brukar vara ett hot-beteende, men kan även vara ett frieri.

Nos-kontakt - För att kontrollera flocktillhörigheten sniffar marsvin sin nos mot någon annans nos.

Förstelning - Marsvin är ett flockdjur, d.v.s. de flyr heller vid fara än går till attack. Men innan de flyr iväg så blir de förstelnade som en staty när de observerar och lyssnar var det är för fara på gång. De tror nog att de är osynliga om de inte rör sig en millimeter!

Hamster

Hamstern som också heter Cricetinae på latin är en gnagare. Hamstern är uppdelad i sju släkten med 18 arter. Det finna vissa människor som sorterar dessa gnagare bland sorkarna. Några av dessa arter är populära husdjur i stora delar av världen. En hamster har en grov och tjock kropp. Benen är korta. Svansen är mycket liten. Den har också stora framtänder. Det finns också 3 stora kindtänder i varje kindpåse. Dem lever oftast i tempererade åkerfält i Europa och Asien. Djupa hålor är grävda av dem och det är där dem lever i cirka 2-4 år. Viktigt för dig som vill ha en hamster är att den ska ha blandad, varierad kost. Det kan vara svårt att sätta ihop den kosten som en hamster vill ha. Rekommendationen är att skaffa pellets. Gör inte en gnagarblandning. Det ska vara pellets. För att ha lite variation på maten kan man ha både grönsaker och frukt. Man kan också ge sin hamster små mängder pasta, ris, magert kött och lite nyttigt från våra tallrikar. Något man kan tänka på är att man inte sin hamster något som inte är för fett, sött eller salt. Det flesta hamster arter trivs bäst med att leva tillsammans. Att ha dem i en grupp kan vara farligt. Det kan bita ihjäl varandra. Det finns bara några få hamstrar som kan leva tillsammans t.ex. den ryska vintervitan. En viktig detalj till att hamstern ska överleva är att buren ska vara stor. För bäst rörelse hos en hamster ska ha ett springhjul, hyllor, stegar och rör. Buren ska också vara hamstersäker så att inte hamstern fastnar eller slår sig. Ha också en bajs-och-kiss-hörna för hamstern att 1:a eller 2:a. Man kan också fylla bajs-och-kiss-hörnan med luftigt eller mjukt material som hamstern kan gräva i. De flesta hamstrar vill springa ut så ett hjul kan vara något att tänka på. Men se till att hjulet inte är för stort. Se till att inte ge hamstern för hårt bo-material och det ska inte tråda sig. Toapapper ett alternativ. Det finns guldhamster, kinesisk dvärghamster och rysk vintervit dvärghamster. En hamster blir ungefär 2-3 år gammal. En hamster visar inte sig sjuk. För att den är liten vill den inte visa sig svag och därför kan man inte se det direkt. Men om det går sämre, går i ner vikt, sover mer, luktat illa eller har kladdiga ögon ska man göra något. Hamstrar kan få snuva, lunginflammation, diaree, hudparasiter och flera olika hormonhudsjukdomar. Att det skadar kindpåsarna är vanligt. Också att det skadar tänderna eller något ben. Hamstern fyller sina kinder med mat för att med sig till senare. Det är dess matsäck. Det finns också minimimått för hur stor buren ska vara för t.ex. en guldhamster. Den minsta tillåtna ytan är: 0.09 kvadratmeter. Minst yta för en grupp djur är 0.045 kvadratmeter. Minsta mått på kortaste sidan: 0.2 meter. Burens minsta höjd ska vara 0.2 meter. Hamstrar och likaså andra gnagares tänder växer under hela sina liv. Därför rekommenderas det att hamster har ätbara grejer i buren som grenar ,bark eller rötter.

Tamråttor

Rattus norvegicus domestica

Betydelse för människan

Tamråttans och människans historia började på 1700- och 1800-talet, när råttfångarna sålde råttorna som offer i råtthetsning. Det var en blodsport där man stängde in råttor i en instängning tillsammans med en hund och den hund som dödar råttorna på den kortaste tiden blev vinnaren. Många människor kom och tittade på och man slog vad om vilken hund som vinner. Vissa råttfångare som hittade råttor som hade en finare färg bestämde sig för att ha dem som sällskapsdjur. Dessa råttor reproducerade och såldes sedan som husdjur. Mary Douglas väckte intresse för råttor som en hobby när hon bad om tillåtelse att ställa ut sina tamråttor i en utställning för möss. Hon fick tillåtelse att göra det och en av hennes råttor vann "Best in Show". Det gjorde att många människor började intressera sig för råttor.

Artens naturliga miljö

Den vilda formen av tamråttan är vandringsråttan eller brunråttan. Brunråttan är vanlig i många olika delar av världen och härstammar från Centralasien. Brunråttor har spritt sig till alla kontinenter förutom Antarktis. Man vet inte så mycket om de vilda råttornas socialt beteende. Man vet dock att de lever i samhällen och de större råttsamhällen indelas i klaner som försvarar sig mot andra klaner och inkräktare. Inom klanen råder en rangordning och alla råttor har sin plats.

Hälsa och sjukdomar

Det brukar vara ganska lätt att veta när en råtta är sjuk. En råtta som mår bra är aktiv, äter bra, vill leka med andra råttor och är intresserad av sin omgivning. När man märker att råttan inte gör vissa av dessa saker kan det betyda att den inte trivs.
En av de vanligaste problem hos råttor är luftvägssjukdomar. Om råttan nyser och låter mycket när den andas kan det betyda att den är förkyld eller stressad. Då är det viktigt att ha den i en varm plats och ge den mycket vatten och mat. Om symptom inte är borta inom några dagar borde man ta råttan till veterinären.
Det är även jättevanligt att råttor i alla åldrar råkar ut för tumörer som sitter i huden. Alla såna tumörer behöver dock inte vara cancertumörer. Om man kan känna att den sitter löst i huden och att man kan flytta på den lite med fingrarna är det oftast ofarligt. Ibland kan varfyllda knölar uppstå efter ett bett och helt ofarliga fettknölar kan uppstå spontant. Om knölen är varfylld kan man invänta att den spricker eller så kan man tömma den själv.

Beteende och behov

Eftersom råttor är sociala flockdjur så måste man alltid ha minst två råttor. Även om man tror att man har mycket tid för att leka och ta hand om en råtta, kommer den fortfarande att behöva en vän den kan leka med medan man sover och när man är på jobbet eller på skolan. Ensamma råttor blir oftast aggressiva, deprimerade och uttråkade. Enligt lagen får råttor aldrig hållas ensamma.
Råttor är väldigt aktiva och smarta och det är viktigt att de har många olika leksaker de kan leka med så att de inte blir uttråkade. De tycker om att leta efter mat så det kan vara roligt för dem att gömma maten på olika ställen i deras bur. Då får de leka och även få utlopp för sitt naturligt beteende. Ett annat exempel på hur råttor kan få utlopp för sitt naturligt beteende är att ge dem tillgång till olika slags bomaterial, som till exempel tyg eller små bitar av kartong som de kan använda till boet.
Eftersom råttor är så aktiva är det bra att tänka på en stor bur de kan springa runt i. Enligt lagen ska en bur för en råtta vara minst 60 x 30 cm. Det är rekommenderat att skaffa en bur på minst 80 x 50 cm. Dessutom är det bra att buren har flera våningar eftersom råttor gillar att klättra och röra på sig.
Råttor borde inte ha spån eller strö i buren, för att de brukar oftast damma och vissa kan även vara farliga för råttan. Istället är det bra att använda små mjuka mattor eller handdukar.
Råttor behöver också få springa fritt och ha kontakt med en människa minst en timme om dagen.

Foder

De flesta slag av råttmat som man kan hitta i djuraffären brukar faktiskt inte vara så bra för råttor. De innehåller för mycket onödiga frön och nötter som gör att råttan kan bli överviktig. Då är det bra att göra en egen blandning av frön, torkad frukt och andra saker som är bra för en råtta. För att variera kosten borde råttorna också få komplement till torrfodret. Man kan ge små mängder av frukt och grönsaker några dagar i veckan. Råttor är allätare vilket betyder att då och då kan de få lite kött eller ägg. Man kan även ge dem lite matrester ibland så att de får en varierad kost. Råttor är gnagare vilket innebar att deras tänder växer hela livet. Därför måste de ha tillgång till något de kan gnaga på. Ett bra lösning på det är att ha ett kalkblock och ett saltblock, eftersom då får de även i sig viktiga mineraler.