DjurMagazinet Fredag 5/12

I fredags var vi på djurmagazinet  i Rotebro och fick en guidning. Vi fick resa på mycket fakta om fåglar och andra små sällskapsdjur. 

Några små punkter som togs upp: 

• Papegojor kan förstå vad man säger. 
• Man kan ha kanin och marsvin i samma bur utan att det blir bråk eller andra konstigheter. 
• Kaniner kan vara ensamma men det kan inte marsvin. 
• Dem som jobbar på Djurmagazinet räddar fåglar som vanskötts eller hålls i för små burar. 
• Fåglarna väjer själv sin partner.

http://www.djurmagazinet.se/start/

Är sköldpaddan frisk?

De här punkterna går vi igenom när vi visiterar våran Lancelot för att se om han är frisk. 

Lancelot på promenad

Fiskarna på Mimers Gymnasium

Kanariefågel

Kanariefågel

Serinus canaria forma domestica

Kanariefågel är en burfågel som är den domesticerade formen av kanariesiskan. Kanariesiskan förekommer på de atlantiska ögrupperna Kanarieöarna, Azorerna och ön Madeira. Den vistas i skogsområden med tätt stående träd och i områden med omväxlande småskog och snår, utefter frodiga strandkanter av bäckar och i trädgårdar. Arten är social och lever en stor del av året i flock.

Kanariesiskan har hållits som sällskapsdjur sedan det tidiga 1600-talet. Den har därigenom förändrats till både storlek och utseende. Den domesticerade varianten av kanariesiskan kallas för kanariefågel. Fågelns sång och munterhet gjorde att den snabbt blev uppskattad och den blev till en symbol för lyx samt världsvana hos adelsdamer och rika borgare. Kanariefågeln tjänade även som något slags larm respektive som beskyddare för bergarbetarna i vissa delar av världen. I det svaga ljuset från en oljelampa fördes kanarierna under jorden och fästes där i små burar. Fåglarna blev oroliga när luftens syrehalt minskade. Det var ett tecken för bergarbetarna på att arbetet genast skulle avslutas för att undgå kvävning.

Kanariefåglar är dagaktiva djur och kommunicerar med rop och även sång. De är mycket sociala och fredliga fåglar men ibland kan det hända att de bråkar med varandra, framför allt om foder, sittplatser eller bomaterial. Kanariefåglar älskar även att bada och en badkar med vatten som byts varje dag är mycket viktigt. Kanariefåglar behöver även sittplatser, exempelvis i form av sittpinnar, gärna pinnar av fruktträd. En annan viktigt sak är att fågeln borde få flyga fritt under uppsikt minst en timme om dagen.

Basfoder för kanariefåglar är en fröblandning som är speciellt sammansatt för kanariefåglar. Blandningen består först och främst av rent kanariefrö, rybs och japanhirs. Man kan även ge dem färska frukter och grönsaker i små mängder. Exempel på frukter är äpple, päron, apelsin eller vindruvor och exempel på grönsaker är maskros- eller grodblad, sallad och gurka. Som tillskott kan man ge vitaminer (som exempelvis B-vitamin) i dricksvattnet.

Om en kanariefågel slutar att vara livlig och aktiv, kan det betyda att den är sjuk. Andra symptom på sjukdom kan vara slöhet, uppburrad fjäderdräkt och aptitlöshet. Om kanariefågeln skulle bli sjuk är det viktigt att genast gå till veterinären och låta undersöka den, eftersom fågelns immunsystem är ganska dåligt. Oftast blir kanariefåglar sjuka av parasiter. De kan även drabbas av Newcastlesjuka. Denna sjukdom kan smitta människor, som då får ögoninflammation. Newcastlesjukan sprids med råa hönsäggskal och vilda fåglar. Det är också viktigt att komma ihåg att kanariefåglar är känsliga för drag och direkt solljus. Den vanliga livslängden hos kanariefågeln är ca 10 år, men de kan bli upp till 15 år gamla.

Enligt djurskyddslagen ska kanariefåglar hållas i en för sysselsättning berikad miljö och att de ska ha minst två sittpinnar som ska vara av en grovlek som är anpassad till fågelns fotstorlek och vara tillverkade av ett material som ger fågeln ett tillräcklig fotfäste. I djurskyddslagen står det också att kanariefåglar ska ha rent badvatten och att om flera fåglar hålls tillsammans ska alla, utan att hindras av varandra, kunna nå fodret. Kanariefåglar bör även ges matsmältningsgrus med en kornstorlek på 0,8 - 1,2 mm.

Undulat

Melopsittacus undulatus är en minipapegoja av fågelsläktet. Den är ENDA arten i australiska släktet. Den är social. Den uppträder i mindre flockar. Den kan även uppträda i STORA flockar. Den är en vanlig burfågel. Denna undulat är en lite fågel och kan bli mellan 15-22 cm stor. Mittpennorna är mycket långa. Stjärten är graderad. Färgkombinationerna är framavlade av människan. Det verkar vara svårt att skilja på om det är hane eller hona men det finns ett enkelt sett. Vaxhuden avgör om det är man eller kvinna alldeles ovanför näbben. Hos hane blå eller lillarosa och för hona biege. Undulaten kommer från (som ett sällskapsdjur) av naturforskaren John Gould som han hade med sig en resa från Australien. Det var från 1840. 1847 kläcktes det första Undulaterna av fransman i Frankrike. Under 1870-talet kläcktes det första färgmutationerna. Det blev en gul undulat. Originalfärgen var ljusgrön. Undulaterna kan blir vanligtvis 5-7 år. Det finns raritet bland undulater där vissa kan bli upp till 15. Men det är mycket ovanligt.         

Tecken på välmående och tecken som kan tyda på ohälsa eller vantrivsel. En undulat tål temperaturer som behagliga för människan. Man ska inte bara ge den torra frön och vatten under en lång tid. I Australien under regnsäsongen lever Undulaterna i överflöd. Under den tiden äter dem spirade groddar (frön), omoget frö och mängder av blad och grönt. Det är mycket svårt, om inte omöjligt, för oss människor att efterlikna deras naturliga förutsättningar. Kolla spillningen kanske låter konstigt med det är viktigt att göra det. Då kan man hålla reda på en fågels hälsa. Lägg dit tidningspapper eller liknande material. Då kan man se lätt på spillningen. ytan ska vara slät.    

Hur får de utlopp för sina naturliga behov i fångenskap? Undulaten behöver snäckskal för matsmältning. Sittpinnen ska vara olika tjock så att fötterna får en jämn belastning. Ge din fågel leksaker för då får fåglen något att göra. Det finns aktiveringsleksaker som man kan gömma nötterna i.  

Sjukdomar och hälsoproblem och hur de kan förebyggas. Symtom på sjukdomar är missfärgade, tuggade fjädrar. Pluggar i näsborrarna, rodnad eller förlust av fjädrar runt ögonen och onormal spillning.   

Vilket foder behöver arten (typ av föda, näringsinnehåll mm)? Ha pellets och fröer redo. Ha två separata skålar så att du kan lägga undan skalen. En vattenskål rekommenderas, senare kan du uppgradera till en automat. Färska frukter och grönt är också något att tänka på. Kanske också möjligen ett fruktspett. Hirskolvar kan du också ha fastklämd i buren.      

Hygien och smittskydd (vad ska man tänka på när det gäller hygien? Kan arten bära på smittsamma sjukdomar?) Byt vatten dagligen och vatten/matskålen ska diskas. Regelbundet ska du lägga till vitaminer i dess kost. Näbben och klorna växer hela tiden. Har leksaker redo så att den kan slipa dem på. Om klorna för långa ska du klippa till dem med en specialtång. 

Lagar och andra bestämmelser: Någonting man måste tänka på när man har en undulat(någon fågel) är att även om den är en fågel kan den smitta människor. Dessa tips kan hjälpa dig: Desinficera burarna ordentligt, t.ex. med virkon-s. Isolera och inled behandling på nya fåglar som visar tecken på sjukdom. Se till att små barn, äldre, gravida och sjuka som inte kommer i kontakt med fåglar som behandlas för papegojsjuka.   

Nymfparakit

Vetenskapligt namn: Nymphicus hollandicus

Ålder: Kan bli upp till 35 år.
Storlek: 29 - 34 cm från näbben till stjärtspetsen. Väger 80 till 100 gram. 

Familj: Kakaduor, därför den även kallas för Nymfkakadua. 

- Artens naturliga miljö - 

Nymfparakiten härstammar från Australiens inland, man ser dem sällen i kustområdena. Idag förekommer den även i vissa andra länder då tamfåglar förvildats. 

- Tecken som kan tyda på ohälsa - 

- Om fågeln rycker bort fjädrar på bröstet. 

- Visar avvikelser. 

- Om fågeln är svag, ofta mager, bröstbenet pekar framåt, om den är burrig, rör sig väldigt sällan, och helst sitter på botten av buren. 

- Sover mer än normalt. 

- Andningen är tydligt svagare. 

- Avföringen är inte fast, utan missfärgad och geggig. 

Kom dock ihåg att även fast fågeln äter bra och visar något tecken på dessa (ovan), så kan den vara väldigt sjuk. 

Man bör uppsöka veterinär om man märker att fågeln visar tecken på något av dessa! 

- Sjukdomar och hur de kan förebyggas - 

Vanliga sjukdomar bland fåglar: 

- Diarré. 

- Luftvägssjukdomar. 
- Fjäderplockning. 
- Värpnöd och kronisk äggläggning. 
- Övervikt. 
- Förlamning. 

Dock är fåglar experter på att dölja sina sjukdomar för sin ägare. Ett bra råd om du vill ha kontroll över din fågel är att när den inte hör eller ser dig, så kan du då smyga fram och spionera på den. Det är då fågeln slutar att dölja om den är sjuk eller inte, men då är det viktigt att den inte lägger märke till dig. 

Hur du kan undvika sjukdomar:

- Undvik att ge sådant som fågeln kan bli dålig i magen av. 
- Se till att inte ha giftiga växter hemma. 
- Undvik så mycket som möjligt att transportera fågeln när det är kallt ute. Fåglar är väldigt känsliga mot drag och kyla.  
- Se till att fågeln inte kommer åt saker och ting som är giftigt, som t.ex. rengöringsmedel, tvättmedel, diskmedel, blyertspennor osv.  

- Undvik att föra oväsen och oroligheter runt om fågeln, p.g.a risk för stress hos fågeln. 
- Köp rätt foder (Paketerat) och helst inte foder i lösvikt. 
- Om du har ätit någonting som innehåller fett eller om du är en rökare, så undvik att klappa fågeln. 
- Slarva inte med skötseln! 

- Nymfparakitens betydelse för människan (historia) - 

Början av 1800-talet tog sjömän med sig nymfparakiter till England, men dessa fåglar hade bara en liten chans att överleva. År 1894 införde den australiska regeringen total exportstopp på fåglarna. Men dem fåglarna som redan fanns i fångenskap fick ett oersättligt värde och man ansträngde sig för att ge dem bästa tänkbara levnadsbetingelser. Man såg till att dem fortplantade sig i fångenskap.

- Foder (föda): - 

I vilt tillstånd utgör nymfparakitens huvudföda av fröer från olika arter av gräs och örter. 

I fångenskap ger man dem olika fröblandningar som kan innehålla havre, olika sorters hirs, hampfrö, vete och safflor. Man kan även ge dem mindre mängder grönsaker, exempelvis majs, eller frukt. 

Många fåglar äter bara det goda i skålen och sen lämnar kvar det äckliga, som sedan tas bort. Servera därför aldrig överdrivet mycket i skålen. Tänk också på att det är viktigt för nymfparakiter att alltid ha tillgång till sant (kornstorlek 0.5-1mm) och krossat snäckskal med träkol för sin matsmältning. Friskt vatten ska den också ha, med multivitaminer samt kalksten ska alltid finnas tillgängligt i buren. 

- Beteende och behov -

I de vilda lever nymfparakiter i flockar i varierande storlekar. De söker i det tysta sin föda på marken tidigt på morgonen och på eftermiddagar. Mitt på dagen vilar de, ofta i döda träd då deras kamouflage är som bäst i dessa. I sökandet efter vatten kan fågeln flyga långa sträckor i stora flockar på tusentals individer. Eftersom de redan som små lär sig att flocken är viktig för överlevnad är de vänliga mot varandra. När de är dags för parning, d.v.s under regnperioden, delar flocken upp sig i mindre flockar. Nymfparakiter är monogama, de lever alltså i par tills någon av dem dör. I fångenskap trivs de bäst i par eller flock. Då man oftast vill få sina fåglar tama är det bra att börja med en och få den handtam, när man sen sätter in en till fågel är det inte ovanligt att den nya tar efter den ''gamla'' fågelns beteende. Det bästa är att skaffa ett par, men de brukar även acceptera en kompis av samma kön. Nymfparakiter brukar också gå bra ihop med andra fågelarter, om du har tillräckligt mycket utrymme. Uppe på nymfparakitens huvud har de en tofs som visar mycket om fågelns sinnesstämning. När tofsen är bak är de ofta lugna och avslappnade. När de är pigga och uppmärksamma står tofsen upp. Är tofsen slickad bakåt kan det betyda allt från att de fjäskar till att de är arga och beredda på anfall. 

 - Tintin - 

Det här var min fågel, Tintin. Dock så dog han den 7 mars 2011. Ville lägga upp denna bild för att visa hur en typisk nymfparakit ser ut. 

Källor:  

http://hem.bredband.net/christalundin/nymfarakit

http://zoovaruhuset.se/

http://djurmagazinetborlange.se/

http://sv.wikipedia.org/wiki/Nymfparakit

http://www.papegojsajten.se/fakta-om-nymfparakiter

Etogram

Detta är Etogram. 

Vi använder det för att studera Lancelot's beteende. 

Välkommen till sällskapsdjursgruppen

Hej och välkommen till våran sällskapsdjursblogg. 

Vi är fyra elever från Mimers Gymnasium som går sällskapsdjur 1. 

Här kommer vi att lägga upp i princip allt som vi gör under lektionerna. Vi kommer skriva om många olika slags djur, fakta och lägga upp bilder/videor. 

Vi har även nu en sköldpadda på skolan vid namn Lancelot och så har vi fått in lite fiskar. 

Hoppas våran blogg kan bli både givande och kul att läsa!