Kanariefågel

Kanariefågel

Serinus canaria forma domestica

Kanariefågel är en burfågel som är den domesticerade formen av kanariesiskan. Kanariesiskan förekommer på de atlantiska ögrupperna Kanarieöarna, Azorerna och ön Madeira. Den vistas i skogsområden med tätt stående träd och i områden med omväxlande småskog och snår, utefter frodiga strandkanter av bäckar och i trädgårdar. Arten är social och lever en stor del av året i flock.

Kanariesiskan har hållits som sällskapsdjur sedan det tidiga 1600-talet. Den har därigenom förändrats till både storlek och utseende. Den domesticerade varianten av kanariesiskan kallas för kanariefågel. Fågelns sång och munterhet gjorde att den snabbt blev uppskattad och den blev till en symbol för lyx samt världsvana hos adelsdamer och rika borgare. Kanariefågeln tjänade även som något slags larm respektive som beskyddare för bergarbetarna i vissa delar av världen. I det svaga ljuset från en oljelampa fördes kanarierna under jorden och fästes där i små burar. Fåglarna blev oroliga när luftens syrehalt minskade. Det var ett tecken för bergarbetarna på att arbetet genast skulle avslutas för att undgå kvävning.

Kanariefåglar är dagaktiva djur och kommunicerar med rop och även sång. De är mycket sociala och fredliga fåglar men ibland kan det hända att de bråkar med varandra, framför allt om foder, sittplatser eller bomaterial. Kanariefåglar älskar även att bada och en badkar med vatten som byts varje dag är mycket viktigt. Kanariefåglar behöver även sittplatser, exempelvis i form av sittpinnar, gärna pinnar av fruktträd. En annan viktigt sak är att fågeln borde få flyga fritt under uppsikt minst en timme om dagen.

Basfoder för kanariefåglar är en fröblandning som är speciellt sammansatt för kanariefåglar. Blandningen består först och främst av rent kanariefrö, rybs och japanhirs. Man kan även ge dem färska frukter och grönsaker i små mängder. Exempel på frukter är äpple, päron, apelsin eller vindruvor och exempel på grönsaker är maskros- eller grodblad, sallad och gurka. Som tillskott kan man ge vitaminer (som exempelvis B-vitamin) i dricksvattnet.

Om en kanariefågel slutar att vara livlig och aktiv, kan det betyda att den är sjuk. Andra symptom på sjukdom kan vara slöhet, uppburrad fjäderdräkt och aptitlöshet. Om kanariefågeln skulle bli sjuk är det viktigt att genast gå till veterinären och låta undersöka den, eftersom fågelns immunsystem är ganska dåligt. Oftast blir kanariefåglar sjuka av parasiter. De kan även drabbas av Newcastlesjuka. Denna sjukdom kan smitta människor, som då får ögoninflammation. Newcastlesjukan sprids med råa hönsäggskal och vilda fåglar. Det är också viktigt att komma ihåg att kanariefåglar är känsliga för drag och direkt solljus. Den vanliga livslängden hos kanariefågeln är ca 10 år, men de kan bli upp till 15 år gamla.

Enligt djurskyddslagen ska kanariefåglar hållas i en för sysselsättning berikad miljö och att de ska ha minst två sittpinnar som ska vara av en grovlek som är anpassad till fågelns fotstorlek och vara tillverkade av ett material som ger fågeln ett tillräcklig fotfäste. I djurskyddslagen står det också att kanariefåglar ska ha rent badvatten och att om flera fåglar hålls tillsammans ska alla, utan att hindras av varandra, kunna nå fodret. Kanariefåglar bör även ges matsmältningsgrus med en kornstorlek på 0,8 - 1,2 mm.